Vilgot växer så det knakar. Han har nu till och med lärt sig att öppna dörrar, så från och med nu kan man glömma de privata stunderna på toaletten. För tillfället står han och lutar huvudet i mitt knä, nästan sovandes. Han är så fantastisk denna lilla varelse, så fin på alla sätt. Jag är lyckligt lottad som får vara hans mor.
Härliga bilder!!! Jag har lämnat en utmaning till dig på min blogg :) http://photohall.blogspot.se/2012/06/utmaning.html
SvaraRadera