Ett skamset inlägg

Nu var det på tok för länge sedan jag skrev här. Livet som småbarnsförälder ger inte särskilt ofta tid över till bloggande. Det har hänt en hel del sedan jag sist visade mig här. Vilgot är nu elva månader gammal och det är full fart! Han kryper, ställer sig upp mot allt, klättrar, har precis lärt sig att ta sig ned från höga höjder med rumpan före, sorterar bland alla prylar han kan få tag på, äter mat med stora bitar, säger "titta", "titta där", "där", "nej", vinkar, tänder och släcker lampor, har tre stycken tänder, går om man håller honom i händerna, går med gå-vagnen, kramas och pussas. Vilgot är ett envist litet energiknippe med ett stort hjärta, han har världens charmigaste leende och ett humör som inte är att leka med. Hans skratt smittar så otroligt lätt, det är klingande, barnsligt och härligt. Då man hör det förstår man vad lycka innebär, lycka är att se och höra sitt gränslöst glada barn. Jag och min man Christoffer delar numer på föräldraledigheten, jag jobbar tre dagar i veckan och har Vilgot tre dagar. Den sjunde dagen brukar vi umgås hela familjen, hitta på något mysigt eller bara andas ut i soffan. Vi har ett fint liv, vi tre.

Här kommer lite bilder på en elva månader gammal Vilgot: